tisdag, april 24, 2007

Dåligt dåligt dåligt

Det kom fortare än anat. Trycket på bröstet och pressen som gör att jag blir nästan som apatisk. Orkar inte göra något hur mycket jag än försöker trycka bort tankarna så går det inte. Kan inte koncentrera mig på något alls riktigt. Försöker focusera på skolan men det går inte jag vet inte riktigt vad jag tänker på. Jag vet bara att det mörka och dåliga strömmar in. Det där som jag inte vill ska komma det där som får mig att bli någon jag inte vill vara. Den där personligheten som trycker ner mig själv och intalar mig själv att jag är dålig och allt det där andra.

Vill kunna trycka bort och koncentrera mig på något helt annat. Förtränga kanske det heteer med ett finare ord. Förtränga och gå in i skoljobb för att glömma. Jag vet inte vad riktigt men det är något dåligt i vart fall. Får jag bara ett jobb över sommaren vad som helst förutom i omsorgen så känns det som att jag kanske kan se framåt.
Det låter hemskt men jag är så less på att hjälpa alla utan att någonsin få något tillbaka.
Omsorgen i den kollektiva vården är verkligen ingenting om man vill bli uppskattad. Det är verkligen det absolut sista man väljer för att få ihop till hyran. Kommer inte rekomendera NÅGON att arbeta i omsorgen....

Sen kan jag ju påpeka att jag fortfarande diggar både Mona Sahlin och Lars Ohly starkt !
Det mesta som kommer ut ur deras munnar är sånt som låter logiskt för mig trots partiskillnaderna !

måndag, april 16, 2007

Ful Jävla Blogg

Ful Ful FUl Ful FulFul Ful Ful jävla BLOGG
är vad det här är. Ont har jag och fattig kommer jag bli imorgon.
Tacka vet jag rosa elefanter. Nä nu ska vi försöka sova lite så man orkar med skolan...

It's a sad sad situation. My thaugts 'r with ya !
Nu sova och försöka glömma . . .
Förtränga med ett finare ord. . .

lördag, april 14, 2007

Överkörd och värdelös som vanligt

Jag borde förstått från första början att det skulle bli såhär.
Jag är inte lika bra duktig fin osv osv osv. Sen får ma lyssna på det där gnället om vad man gör för fel hur man gör fel även där osv. osv. osv.

Och det gör ont blir lika ledsen varje gång och det slår aldrig fel. Kommer aldrig sluta bli påmind av den finare delen av släkten hur värdelös man är. Ingenting man gör är rätt ALLT är fel, ens sätt att vara ens sätt att leva ens sätt att prata.
Folk som inte känner vare sig mig eller min hund som kommer och ska "lära" mig och som talar om vad jag gör för fel. När jag bokstavligt talat sagt att jag inte vill att han ska sitta att han inte FÅR sitta eftersom han ska stå fint så gör de det iaf och jag blir Överkörd som vanligt. Precis som alltid det ska respekteras åt ett håll men det är inte ömsesidigt. Marion gör ändå fel det kommer aldrig att förändras !

Bakfull är jag och jag känner hur det dåliga sveper fram hur självförtroendet sakta men säkert slås i bitar och krossas sakta men säkert. HUr mina känslor inte respekteras, mina regelr som jag har satt upp för min hund. Det sktier man i för som vanligt så gör JAG fel. Är så förbannat less på alla som ska lära mig allting. Less på alla som talar om att jag gör "fel" bara för att jag inte gör som de gör. När jag söger att jag ska gå en lydnadskurs med min hund för att jag vill för MIN del och för HUNDENS får jag höra att det borde jag itne ens behöva för att. Gör si gör så. Min hundär si min hund är så . Vi är bra fina och lydga när vi passar in i tavlan, håller oss inom deras ramar. Annars är vi ingenting värda.

Som sagt så gör det ont. Vill slippa det dåliga, slippa höra hur dålig och värdelös jag är en endaste gång. Jag trodde att med åldern försvinner det men det blir bara värre.
För det man gör som man inte vet skulle ses med blida ögon pratar man inte om det pratas bort för vissa kan verkligen aldrig göra fel. Men jag jag gör ALLTID fel vare sigjag pratar omd et eller inte. Berättar jag så är det så hemskt hur kan man göra så och berättar jag inte så står jag inte för vad jag gjort. egentligen borde jag inte bry mig men när jag känner att dt tar knäcken på mig så tar jag åt mig och känner verkligen hur värdelös jag är. Hur vissa ser ner på mig. Hur jag aldrig kommer passa in i deras ram. HUr jag är som en varböld man helst hade sluppit.

Sammanfattningsvis kan man säga att allt är som det alltid har varit och antagligen alltid kommer att vara