Överkörd och värdelös som vanligt

Jag borde förstått från första början att det skulle bli såhär.
Jag är inte lika bra duktig fin osv osv osv. Sen får ma lyssna på det där gnället om vad man gör för fel hur man gör fel även där osv. osv. osv.

Och det gör ont blir lika ledsen varje gång och det slår aldrig fel. Kommer aldrig sluta bli påmind av den finare delen av släkten hur värdelös man är. Ingenting man gör är rätt ALLT är fel, ens sätt att vara ens sätt att leva ens sätt att prata.
Folk som inte känner vare sig mig eller min hund som kommer och ska "lära" mig och som talar om vad jag gör för fel. När jag bokstavligt talat sagt att jag inte vill att han ska sitta att han inte FÅR sitta eftersom han ska stå fint så gör de det iaf och jag blir Överkörd som vanligt. Precis som alltid det ska respekteras åt ett håll men det är inte ömsesidigt. Marion gör ändå fel det kommer aldrig att förändras !

Bakfull är jag och jag känner hur det dåliga sveper fram hur självförtroendet sakta men säkert slås i bitar och krossas sakta men säkert. HUr mina känslor inte respekteras, mina regelr som jag har satt upp för min hund. Det sktier man i för som vanligt så gör JAG fel. Är så förbannat less på alla som ska lära mig allting. Less på alla som talar om att jag gör "fel" bara för att jag inte gör som de gör. När jag söger att jag ska gå en lydnadskurs med min hund för att jag vill för MIN del och för HUNDENS får jag höra att det borde jag itne ens behöva för att. Gör si gör så. Min hundär si min hund är så . Vi är bra fina och lydga när vi passar in i tavlan, håller oss inom deras ramar. Annars är vi ingenting värda.

Som sagt så gör det ont. Vill slippa det dåliga, slippa höra hur dålig och värdelös jag är en endaste gång. Jag trodde att med åldern försvinner det men det blir bara värre.
För det man gör som man inte vet skulle ses med blida ögon pratar man inte om det pratas bort för vissa kan verkligen aldrig göra fel. Men jag jag gör ALLTID fel vare sigjag pratar omd et eller inte. Berättar jag så är det så hemskt hur kan man göra så och berättar jag inte så står jag inte för vad jag gjort. egentligen borde jag inte bry mig men när jag känner att dt tar knäcken på mig så tar jag åt mig och känner verkligen hur värdelös jag är. Hur vissa ser ner på mig. Hur jag aldrig kommer passa in i deras ram. HUr jag är som en varböld man helst hade sluppit.

Sammanfattningsvis kan man säga att allt är som det alltid har varit och antagligen alltid kommer att vara