Fruktans tungt att andas och det som stör mig mest är att det är självförvållat !
Men från idag är det färdig svamlat med en massa fula och dåliga saker. Ska ringa läkaren så jag får ut mina pollen mediciner så jag har färdigt. Ska börja med de nu lite för sent jag vet men har faktiskt inte kännt av något ännu.
Nåväl ringa läkaren nu och få sina recept så blir man som en ny människa igen.
Tacka vet jag Cortison. En stund fick man åtminstone känna sig ett med sin kropp innan man ska svälla till flodhäst. . .
Se joo later fuulbloggen.
måndag, maj 28, 2007
tisdag, maj 15, 2007
Min själ är ärrad och jag är STARK !
Den där vågen av äckel strömmade in.
Har inte tänkt på det på jätte länge när det kom som ett slag i ansiktet.
Kräktes nästan. Känner mig spyfärdig rakt igenom.
Hjärtklappning och helt ur balans.
Obeskrivligt tryck, äckel spykänsla och panik.
Försöker trycka bort glömma och förneka men det går inte !
Det sitter fast etsat på minnet...
Det är inte bara jag som blivit förstörd.
Min själ är ärrad och det känns som att jag vill göra illa mig själv.
Fysisk smärta dämpar det andra. Samtidigt som jag har närvaro nog att INTE göra det så kommer lusten. Men jag är för feg för att tordas. Och äcklet är inte värt det ALDRIG NÅGONSIN kommer jag låta någon annan ta äran för det som HAN gjort mot mig. Den ska jag fanimej ha själv !
Jag ska ha äran för att jag får leva med det, JAG ska bära på det hela livet. JAG och ingen annan. JAG ska ha äran för att jag inte gör något mot mig själv. För att jag står emot och inte faller dit. Jag för att jag åtminstone fantiserar att jag är en Stark människa även om jag för tillfället inte känner mig nåvidare som det.
Kan skriva i evigheters evigheter hur äcklad jag är men det kommer inte hjälpa. Det kommer inte ta bort den där känslan. Det kommer heller inte förbli ogjort. Det enda det har gjort är förstört mig och mitt förtroende för människor, förstört mitt synsätt på mig själv, förstört en bit av Mig för alltid som aldrig kommer gå att reparera...
Har inte tänkt på det på jätte länge när det kom som ett slag i ansiktet.
Kräktes nästan. Känner mig spyfärdig rakt igenom.
Hjärtklappning och helt ur balans.
Obeskrivligt tryck, äckel spykänsla och panik.
Försöker trycka bort glömma och förneka men det går inte !
Det sitter fast etsat på minnet...
Det är inte bara jag som blivit förstörd.
Min själ är ärrad och det känns som att jag vill göra illa mig själv.
Fysisk smärta dämpar det andra. Samtidigt som jag har närvaro nog att INTE göra det så kommer lusten. Men jag är för feg för att tordas. Och äcklet är inte värt det ALDRIG NÅGONSIN kommer jag låta någon annan ta äran för det som HAN gjort mot mig. Den ska jag fanimej ha själv !
Jag ska ha äran för att jag får leva med det, JAG ska bära på det hela livet. JAG och ingen annan. JAG ska ha äran för att jag inte gör något mot mig själv. För att jag står emot och inte faller dit. Jag för att jag åtminstone fantiserar att jag är en Stark människa även om jag för tillfället inte känner mig nåvidare som det.
Kan skriva i evigheters evigheter hur äcklad jag är men det kommer inte hjälpa. Det kommer inte ta bort den där känslan. Det kommer heller inte förbli ogjort. Det enda det har gjort är förstört mig och mitt förtroende för människor, förstört mitt synsätt på mig själv, förstört en bit av Mig för alltid som aldrig kommer gå att reparera...
måndag, maj 14, 2007
vill bara vara den jag är
Fast jag vet att jag kanske inte borde så kan jag inte låta bli att ryckas med !
Fast jag vet att jag inte borde så vill jag.
Har upptäckt en helt ny sida hos mig själv.
Känsel på ställen jag varken förstått eller trott man kan ha.
Underbart spännande och samtidigt skrämmande.
Obeskrivligt men jag kan säga Porrgurkan att jag förstår dig nu, mer än väl.
Min första tanke och känsla var att det inte var normalt när jag insåg att det var det tamejfan. Och jag kan säga att det är färdigt med konstgjorda hormoner i min kropp. Jag mår mycket bättre fysiskt också bortsett från var 28:e dag men det är väl smällar jag får ta. Ska ju opereras snart så får vi veta och kanske få behandling så man slipper må så skit och ha så ont. Ibland brukar jag fundera på om det är värken, illamåendet eller hallucinationerna som gör att jag blir så kass. Däremot så vet jag att jag har börjat räkna ned dagarna till 22-24/5 med bävan...
Lär kräkas tarmarna ur mig och ligga på toagolvet med hallucinationer som vanligt . . .
Mycket tankar och funderingar.
Rädsla för att ramla dit igen, rädsla för att tappa det som är. Vill inte förändra. Varken ha mer eller mindre. Vill bara att allt ska vara som det är. Inte förstöra något genom några fula ord.
Jag vill bara vara den jag är utan att göra andra illa eller påverka.
Vill bara finnas till.
Alla varnar mig och säger att jag inte vet vad jag gett mig in i men det gör jag mer än väl. Jag förstår alldeles för bra för att kunna låta bli. Ju mer folk tjatar på mig desto hårdare klamrar jag mig fast. Det finns bara en av mig och det är jag !
Jag gör mina egna val och bestämmer själv vad jag gör och inte gör, är vuxen nog för att veta vad jag vill och inte vill.
End of Story nu religionsplugg har ett fult prov imorgon !
Fast jag vet att jag inte borde så vill jag.
Har upptäckt en helt ny sida hos mig själv.
Känsel på ställen jag varken förstått eller trott man kan ha.
Underbart spännande och samtidigt skrämmande.
Obeskrivligt men jag kan säga Porrgurkan att jag förstår dig nu, mer än väl.
Min första tanke och känsla var att det inte var normalt när jag insåg att det var det tamejfan. Och jag kan säga att det är färdigt med konstgjorda hormoner i min kropp. Jag mår mycket bättre fysiskt också bortsett från var 28:e dag men det är väl smällar jag får ta. Ska ju opereras snart så får vi veta och kanske få behandling så man slipper må så skit och ha så ont. Ibland brukar jag fundera på om det är värken, illamåendet eller hallucinationerna som gör att jag blir så kass. Däremot så vet jag att jag har börjat räkna ned dagarna till 22-24/5 med bävan...
Lär kräkas tarmarna ur mig och ligga på toagolvet med hallucinationer som vanligt . . .
Mycket tankar och funderingar.
Rädsla för att ramla dit igen, rädsla för att tappa det som är. Vill inte förändra. Varken ha mer eller mindre. Vill bara att allt ska vara som det är. Inte förstöra något genom några fula ord.
Jag vill bara vara den jag är utan att göra andra illa eller påverka.
Vill bara finnas till.
Alla varnar mig och säger att jag inte vet vad jag gett mig in i men det gör jag mer än väl. Jag förstår alldeles för bra för att kunna låta bli. Ju mer folk tjatar på mig desto hårdare klamrar jag mig fast. Det finns bara en av mig och det är jag !
Jag gör mina egna val och bestämmer själv vad jag gör och inte gör, är vuxen nog för att veta vad jag vill och inte vill.
End of Story nu religionsplugg har ett fult prov imorgon !
lördag, maj 12, 2007
tisdag, maj 08, 2007
Närhet?!
Det tränger sig på och jag behöver närhet. Mörkret ensamheten och de dåliga tankarna...
De fula tankarna som jag inte borde tänka eller får tänka. De där som säger hur värdelös jag är, att jag inte duger eller räcker till. Att det bara är de gamla spyorna som duger åt mig. Att jag inte är värd mer än så. Även om jag egentligen vet att jag är det så kan jag inte låta bli att känna det så. Det handlar inte om vem. Det handlar 0m mig. Hur jag känner och har kännt de sista åren. Perfekt kan ingen vara men jag gör allt för att komma så långt bort från det som möjligt. Gör mig själv ful och knäpp. Beter mig som en ... bara för att inte vara duktig och fin eftersom det inte är min "grej". Jag är det svarta fåret som aldrig gör rätt och så kommer det alltid att vara. Den som gör fel val i livet. Faller för fel sorts karlar, tar fel sorts beslut, tycker fel, beter mig på fel sätt osv. osv. osv. Den som aldrig kommer lyckas med något !
Värdelös helt enkelt och det äter upp mig innifrån och ut. Hjärtat som bara rusar och jag som inte har någon ro i kroppen. Sömn är obefintligt, slumrar möjligtvis men djupsömn existerar inte och snart kommer bubblan spricka och jag rasa igenom. När kroppen inte får sömn, mat eller fysisk närhet det är då jag klappar igenom och de dåliga tankarna kommer.
Jag känner att jag helst bara vill bort till en annan värld.
Alkohol dämpar ångest fin fint tillfälligt. MEn inte i det långa loppet och jag har ingar pengar så det är väl bara vänta på det dåliga.
Känner mig så fruktansvärt ensam och de jag umgås med håller jag på att ge ett nervsammanbrott för jag är så intensiv. Orkar inte vara ensam men ändå så måste jag.
Var är alla ?!
Alla jag behöver för att orka.
Varför svarar ingen när man ringer?!
Alla jag behöver få ventilera och prata vardagsbekymmer med.
VArför varför varför varför varför?
Frågan borde förbjudas !
Skolan går åt helvete men jag orkar bara inte...
Inte länge till.
Känner hur allt bara rasar under mina fötter hur jag tappar balansen och inte orkar hålla mig uppe och stadig längre. Hur jag behöver hjälp för att orka mig upp på linan igen. Hur jag behöver någon som ser hur det står till och ger en värmande kram utan att prata eller fråga. Någon som bara håller om mig och håller mig hårt så jag får ro för en liten liten stund.
De fula tankarna som jag inte borde tänka eller får tänka. De där som säger hur värdelös jag är, att jag inte duger eller räcker till. Att det bara är de gamla spyorna som duger åt mig. Att jag inte är värd mer än så. Även om jag egentligen vet att jag är det så kan jag inte låta bli att känna det så. Det handlar inte om vem. Det handlar 0m mig. Hur jag känner och har kännt de sista åren. Perfekt kan ingen vara men jag gör allt för att komma så långt bort från det som möjligt. Gör mig själv ful och knäpp. Beter mig som en ... bara för att inte vara duktig och fin eftersom det inte är min "grej". Jag är det svarta fåret som aldrig gör rätt och så kommer det alltid att vara. Den som gör fel val i livet. Faller för fel sorts karlar, tar fel sorts beslut, tycker fel, beter mig på fel sätt osv. osv. osv. Den som aldrig kommer lyckas med något !
Värdelös helt enkelt och det äter upp mig innifrån och ut. Hjärtat som bara rusar och jag som inte har någon ro i kroppen. Sömn är obefintligt, slumrar möjligtvis men djupsömn existerar inte och snart kommer bubblan spricka och jag rasa igenom. När kroppen inte får sömn, mat eller fysisk närhet det är då jag klappar igenom och de dåliga tankarna kommer.
Jag känner att jag helst bara vill bort till en annan värld.
Alkohol dämpar ångest fin fint tillfälligt. MEn inte i det långa loppet och jag har ingar pengar så det är väl bara vänta på det dåliga.
Känner mig så fruktansvärt ensam och de jag umgås med håller jag på att ge ett nervsammanbrott för jag är så intensiv. Orkar inte vara ensam men ändå så måste jag.
Var är alla ?!
Alla jag behöver för att orka.
Varför svarar ingen när man ringer?!
Alla jag behöver få ventilera och prata vardagsbekymmer med.
VArför varför varför varför varför?
Frågan borde förbjudas !
Skolan går åt helvete men jag orkar bara inte...
Inte länge till.
Känner hur allt bara rasar under mina fötter hur jag tappar balansen och inte orkar hålla mig uppe och stadig längre. Hur jag behöver hjälp för att orka mig upp på linan igen. Hur jag behöver någon som ser hur det står till och ger en värmande kram utan att prata eller fråga. Någon som bara håller om mig och håller mig hårt så jag får ro för en liten liten stund.
måndag, maj 07, 2007
Jag ljuger så bra
Det där dåliga tränger sig på. Rastlösheten hjärtklappningen och paniken inuti kroppen. Det trycker i och på bröstet. Känns som att jag ska explodera ! Går som på nålar. Trippar på tå men stampar ändå på samma ställe. Kommer ingen vart. Ingen ro i kroppen. Tiden rusar men jag står stilla. Allt går för fort men ändå så sakta. En sekund känns som tusen år och tvärtom.
Tro jag vill känna tro ! Hopp jag vill känna hopp !
Ensamheten äter upp mig, rastlös !
Håll om mig, släpp inte taget om mig. Är som förhäxad av dig (?)
Kom och håll om mig NU !
Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll
Komma hem när jag vill
Se en skräckfilm och sen kan jag somna igen
Utan nån tätt intill
Har min tidning ifred och en säng som är bred
Så bättre kan ingenting va'
Jag har allt jag vill ha
Oh, jag ljuger så, ja jag ljuger så bra !
Tro jag vill känna tro ! Hopp jag vill känna hopp !
Ensamheten äter upp mig, rastlös !
Håll om mig, släpp inte taget om mig. Är som förhäxad av dig (?)
Kom och håll om mig NU !
Jag kan klara mig själv, kan gå ut varje kväll
Komma hem när jag vill
Se en skräckfilm och sen kan jag somna igen
Utan nån tätt intill
Har min tidning ifred och en säng som är bred
Så bättre kan ingenting va'
Jag har allt jag vill ha
Oh, jag ljuger så, ja jag ljuger så bra !
tisdag, maj 01, 2007
mitt fel !
Helt Jävla otroligt jag håller med dig !
Sura och tyck synd om dig själv då . Det är ingen som tvingar dig att ta skiten men ändå förtsätter det bara precis som vanligt och i gamla takter. Kontroll vet jag inte om jag skulle vilja kalla det för.
Den där känslan, den där krypande känslan som kommer krypandes. Som inte går att tvinga bort. Ni tror att jag varken ser eller vet men jag är inte dum i huvudet. Jag vet mer än era vildaste fantasier kan föreställa er. Det är sådant som man känner på sig.
Det är så det ska vara perfekt och oförstörbar !
Och som vanligt så blev allt mitt fel igen. Mitt fel att det spårade, mitt fel att du är sjuk, mitt fel att jag åt upp en färdigrätt som legat två dar, mitt fel att du har ångest också förstås !
Vill bara få lugn och ro utan att allt helvete alltid måste gå ut över mig !
NU måste jag tillbaka till det där jobbet, Jippie det känns verkligen Toppen !
Det så det ska vara perfekt och oförstörbar...
Sura och tyck synd om dig själv då . Det är ingen som tvingar dig att ta skiten men ändå förtsätter det bara precis som vanligt och i gamla takter. Kontroll vet jag inte om jag skulle vilja kalla det för.
Den där känslan, den där krypande känslan som kommer krypandes. Som inte går att tvinga bort. Ni tror att jag varken ser eller vet men jag är inte dum i huvudet. Jag vet mer än era vildaste fantasier kan föreställa er. Det är sådant som man känner på sig.
Det är så det ska vara perfekt och oförstörbar !
Och som vanligt så blev allt mitt fel igen. Mitt fel att det spårade, mitt fel att du är sjuk, mitt fel att jag åt upp en färdigrätt som legat två dar, mitt fel att du har ångest också förstås !
Vill bara få lugn och ro utan att allt helvete alltid måste gå ut över mig !
NU måste jag tillbaka till det där jobbet, Jippie det känns verkligen Toppen !
Det så det ska vara perfekt och oförstörbar...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)