Min själ är ärrad och jag är STARK !

Den där vågen av äckel strömmade in.
Har inte tänkt på det på jätte länge när det kom som ett slag i ansiktet.
Kräktes nästan. Känner mig spyfärdig rakt igenom.
Hjärtklappning och helt ur balans.
Obeskrivligt tryck, äckel spykänsla och panik.
Försöker trycka bort glömma och förneka men det går inte !
Det sitter fast etsat på minnet...

Det är inte bara jag som blivit förstörd.
Min själ är ärrad och det känns som att jag vill göra illa mig själv.
Fysisk smärta dämpar det andra. Samtidigt som jag har närvaro nog att INTE göra det så kommer lusten. Men jag är för feg för att tordas. Och äcklet är inte värt det ALDRIG NÅGONSIN kommer jag låta någon annan ta äran för det som HAN gjort mot mig. Den ska jag fanimej ha själv !
Jag ska ha äran för att jag får leva med det, JAG ska bära på det hela livet. JAG och ingen annan. JAG ska ha äran för att jag inte gör något mot mig själv. För att jag står emot och inte faller dit. Jag för att jag åtminstone fantiserar att jag är en Stark människa även om jag för tillfället inte känner mig nåvidare som det.

Kan skriva i evigheters evigheter hur äcklad jag är men det kommer inte hjälpa. Det kommer inte ta bort den där känslan. Det kommer heller inte förbli ogjort. Det enda det har gjort är förstört mig och mitt förtroende för människor, förstört mitt synsätt på mig själv, förstört en bit av Mig för alltid som aldrig kommer gå att reparera...