Okej här kommer det raderade inlägget nedanför detta. Ni som tar åt er tar åt er och ni som inte gör det skit i det då MEN fatum kvarstår det är mina känslor som jag kände just då för stunden. Inget som jag går runt och känner hela tiden dygnet runt. Utan något jag kände då ! Jag kanske känner så av och till men inte hela tiden. Och ändå inte samma. Kan inte beskriva men känner att jag inte kan hålla inne mi na känslor och tankar bara för att göra andra till lags hela tiden !

Vem finns där när jag verkligen behöver det ?

Efter att ha snokat runt lite i folks bloggar för att försöka få reda på var ryktesspridningen kommer ifrån så visade det sig att jag hade så jävla rätt.
"Mr Fin" Mmm jag vet att han är det. Du är inte ensam om att "åka ut i skogen" och knulla honom. Tyvärr så är vi båda lika jävla naiva som går på det där snacket. Vi inbillar oss båda två att just jag betydde något mer och var mer speciell än de andra. Men egentligen så är vi båda två bara något som han kunnat göra som han vill med och kunnat behandla hur som helst.
Kanske han tyckt om oss och fortfarande gör det men varför inte bara släppa taget om oss?

We all have to realize the ´fucking truth. Han bor i stockholm och lever sitt storstadsliv. Tror att han vet hur han ska göra för att hålla oss på halster. Hur han han ska göra för att få oss att titta snett på varandra helt utan orsak egentligen. Vi som brukade prata och dansa när vi var på krogen förr. När slutade vi med det? Hur kom det sig att vi aldrig pratade om honom fast vi båda var uppe i det då?

Men ändå kan jag inte låta bli och hoppas att det verkligen var så att vi båda betydde något extra och att vi inte bara var något han utnyttjade för att se hur "duktig" han är.
Jag börjar inse när jag läser din blogg hur riktigt äcklad jag blir. När jag inser vilken jävla lögnare han är. När jag inser att han fortfarande berör mig och att jag faktiskt tar åt mig.
Jag vill att just JAG kanske har betytt åtminstone lite. Inte bara varit ett "lätt byte" kanske min bror gjorde och tänkte rätt. Han visste uppenbarligen redan då vad som försigick. Men blind av kärlek för Ohh Gud vad jag var kär !
Olyckligt kär och inte blir det bättre när jag plågar mig själv genom att ta reda på sådana saker som jag gjorde just för en liten stund sen.

Den där värdelöshetskänslan kommer över mig. Samtidigt som jag intalar mig själv att snart behöver jag itne tänka på det där mer. Då bor jag i Göteborg och tacka gudarna för att jag inte for själv till stockholm. Hade slutat med Shame on me !
(Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice) Är nästan hundra på det.

Kan ändå inte låta bli att tänka på dig när jag hör min låt.

Men jag vet att Göteborg kommer göra mig toppen. Det kommer få mig att se annat än det jag gör nu. Det kommer få mig attöppna ögonen. det är framtiden. Det är slutet på allt dåligt från gällivare.Klippa banden och börja om från början. Lära känna ett nytt Mig ! Lära känna ett nytt Dig och sist men inte minst få känna doften av glamour när man går runt och strosar i boutiqerna !

gah !!!

Idag har jag första gången tagit bort ett blogginlägg när jag läste igenom det och insåg att det jag skrivit skulle orsakat kalabalik. För risken finns att folk skulle kunna ta åt sig som inte behöver samtidigt de som verkligen egentligen skulle behöva göra det inte skulle göra det så....

Jag håller på att bli knäpp. Mitt hem har blivit invaderat och nu har jag fått den där känslan igen av att det inte är MITT hem.
Städar, putsar fönster, möblerar osv. osv. Orkar inte säga ifrån fast jag vet att jag borde. Men imorgon kommer det brista så då blir det ett slut på det hela...
För jag vill vara och göra själv sen om det blir gjort imorgon eller om tio år är upp till MIG och ingen annan...

Men nu ska jag iaf försöka vila lite.
Och om jag dricker öl så är det upp tillmig och ignen annan. Blir jag alkoholist så blir jag men blir bara less på det där "vaktandet" för det är precis vad de håller på med och det stör mig. JA det gör det. jag vet att det är för att de bryr sig för föräldrar ska göra det men det blir bara värre när de gör som de gör nu.
Får bara ännu mer press på mig och känner hur jag bara vill rymma bort bort bort. Bara få vara själv. Bestämma själv utan att någon ifrågasätter eller kommer med råd. Orkar itne med det helt enkelt.

Låt mig få komma när jag behöver det istället.

N nu ska jag försöka sova och skicka hem mammsen så jag får lite egotid !

I got raped !

Det är mycket som har talat emot/för mig ikväll.
Jag har rensat min garderob har försökt åtminstone. Och det värsta av allt är att jag bara tycker synd om mig själv ikväll. Sååfiin jag önskar jag vore som dig lika stark och uthållig Porrgurkan lika modig och ha samma kraft som er men jag blev som något mittemellan er. Jag kan om jag verkligen vill men jag ger upp för fort. Jag hoppas och är påväg men tar mig ändå inte till målet för tryggheten stoppar mig. Jag törs aldrig chansa när jag är helt själv när väl kommer till kritan. Jag gjorde det nu med komvux och det såg vi alla hur det gick. När det kom till kritan pallade jag inte. Inte ens det pallade jag. Och ska jag vara riktigt ärlig så för första gången i mitt liv SKITER jag fullkomligt i vad mina fastrar tycker tänker och säger om mig för Agnes är ändå bäst. Jag har insett det nu. Jag kanske gled på ett bananskal i barndomen men det slutade nånstans i tioårs åldern för efter det har det bara gått utför för mig men för henne var det tvärtom. Grattis du har lyckats ! Du är på toppen och jag på botten. . .


Du och Frida slutade som perfekta men jag. Jag blev inget annat än den där. . .
åtminstone i era ögon. Ni kan snacka er fina och låtsas att det inte är så. Men ni kommer aldrig nånstans förstå hur mycket era ord sårar och förstör. Jag säger inte att jag är perfekt det gör jag inte men (det finns alltid ett men) MEN ibland måste man tänka på andra än sig själv och hur man låter och på vilket sätt man framför saker. Jag fick lära mig den hårda vägen. jag fick höra saker jag inte ville höra, jag fick veta saker jag inte ville höra och NEJ de respekterade INTE migh när jag sa att jag itne ville höra men jag fick veta i vart fall ochså kommer det vara hela våra liv. Vare sig vi vill eller inte vill så är tyvärr så att vi ibland får veta saker vi inte vill veta. Jag ville inte heller vata hur det egentligen stod till med min mormor men jag fick veta iaf. Jag ville inte heller veta att min bror slog och blev avsugen på dansgolv ändå fick jag veta det...

That is fucking Life my dear.
det som skrämmer mig mest är att du inte kan ta kritik eller vad det nu än är från mig utan att ta illa upp och det värsta av allt hänga ut mig inför de som du VET tar ditt parti. jag hr blivit sårad i mitt liv men aldrig så sårad som när du tog "hennes" parti...
Jag skulle aldrig hänga ut vare sig dig eller era kufiska intressen för att ställa mig själv i bättre dager men när jag inser att du mer än gärna hade gjort tvärtom så gör det ont. Jävligt ont ! Att du väljer a fucking tramp like her in front of me that never wolud touch another man but the one I love, but still got raped the day before christmas!

BLÄ !

Är det bra eller dåligt?
Vad ska man svara på en fråga man inte ens vet svaret på. Så länge jag slipper pressen så känns det som att det är bra. Men så fort det det minsta lilla blir lite snett så rasar hela min värld och det känns som att jag aldrig kommer orka ta mig upp.
Jag är på kanten står och vaggar fram och tillbaka. Helst av allt hade jag bara stuckit bort från verkligheten. Oslo sa mig först JA JA JA !
Men nu när jag tänker efter. Kommer det bli bättre där? Jag vill tro det. Men törs jag chansa. Har jag min Lina så gör jag det men jag är inte lika modig som henne. Jag for en gång själv och jag vill inte göra det igen. Stockholm verkar det inte bli något av. känns inte aktuellt längre. Vet inte varför men det känns bara inte rätt längre, jag vet inte varför för jag var så jävla taggad. Men det var som att allt bara rann ur mig när det inte gick min väg med något i våras. Allt eller jag nästan åtminstone har bara skitit sig och jag har varit i behov av sällskap. Har inte klarat av att vara själv. Bara tanken gav mig spunk.
Men jag kanske är på bättringsvägen för nu är jag ju själv. Sitter i min lägenhet jag och Tuff en fredagkväll. Jippie !
Det värsta är att det är så många som ringer och vill ha med en på allehanda upptåg.. . eller var det det att det inte är någon sm gör det alla är med sina familjer och respektive och här sitter jag och min hund.
Inte för att det heller är så tokigt men börjar bli less på det dag, efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år...

Och NEJ jag vill INTE bli ihop parad med allehanda töntar bara för det.
Och defnitivt inte bli presenterad för en massa töntar och ta i hand och låtsas.
Är så less på alla "spontana" ihopparningsförsök av mig och ja you fucking name it.
Inte ens det tror folk att man klarar själv. Är det konstigt att självförtroendet bara körs ännu mer i botten. När ens vänner tom. inte tror att man fattar något.

- Nej men vilken slump var ... också här deeeet visste vi inte. fnitter fnitter fnitter...

Åhh nä nu ger jag upp det här blev bara mer upprörd av att skriva. Och kommer aldrig att sluta kommer bara komma på en massa fler saker och fel på allt och alla.

Varför känns det ibland som att man bara ger och ger och ger men inte får något tillbaka?

trygghet. . .

Jag försöker verkligen men kan inte !
Jag kan inte sova förrän det börjar bli dag och det börjar bli liv och rörelse. Då förtst är det som att min kroppp törs slappna av. Nu på natten när jag är själv är det som att jag jagas av demoner eller något annat fult.
Det är bara ibland jag kan sova, när jag känner trygghet. Natten till idag sov jag faktiskt men inatt är det som att det är bortblåst. Jag orkar tackvare nätterna med trygghet. Nätterna med två armar är något som saknas mig, något min kropp behöver. Två armar betyder trygghet och närhet. En rygg att bråka om täcket med och precis som tvreklamen säger någon att slåss om soporna med. Jag saknar Lina öven om vi bråkade så behöver jag någon som hon. Någon som kan ge mig trygghet och någon som ringer och frågar om jag ska äta hemma eller sova borta. När vi sprang in på statoil fem i tov för att stå och vela i en kvart över vilken film vi skulle hyra. Åhh Lina kom hem jag behöver dig för att bli hel.

Jag är verkligen inte hel, jag är så splittrad att det finns inte. den där klumpen bara växer och växer. den där klumpen som tar allt för stor plats i min hals och min mage. den som säger hur värdelös jag är, den som säger att jag aldrig kommer lyckas med något. Klumpen som gör att jag ibland känner att jag bara inte orkar som gör att jag bryter ihop ibland. Nuförtiden allt för ofta.

Jag tar det jag får suger ut varenda känsla känner efter varje sekund och njuter varenda tusendel av tiden. För jag vet att det kommer dröja till nästa gång. Tryggheten om inte annat så för tryggheten det ger mig för stunden.

Jag borde egentligen sova och jag känner hur min kropp är helt ur balans ochhur sömn vore det allra bästa men jag är som på nålar. Inget får mig och slappna av inte ens bärsen jag köpt och nu törs jag inte dricka mer för då får jag inte köra bil. Två stycken WoW ! men då har jag fyra kvar imorgon =)

Näpps om jag inte somnat om en halvtimme blir det dunderpiller och då SOVER vi garanterat ! Synd bara att man sover så länge då pågrud utav att man blir oväcklig !
Mennu ska vi iaf försöka

still waiting !

Man kan ju undra varför jag väntar på mina tre röda rosor? realize it, it´s never gonna happen !
No one will ever love you as much as you are worthy !
Men jag måste erkänna att jag nästan garvade idag. Det var inte långt ifrån !
Because I thaught I knew, and I thaugt right !
Svaret fick jag idag. Och jag blir bara glad av att se det ! Utan att kunna förklara så gör det mig glad och ger mig en känsla av trygghet och något bra !

Man kan ju tycka att jag borde bli galen men det blir jag inte när jag vet vad det ger i slutändan !

Jag önskar att fler av de/er vore tänka så
Ni vet inte vad ni går miste om. . .
eller hur ont det gör !