skulder och fett hand i hand

Precis när man tror att den här månaden så kanske jag kan lyxa till det och köpte ett par nya skor ska jag helt plötsligt slänga ut 3.300 för en felutbetalning som äckliga kommunen gjort i JUNI. en utbetalning jag själv inte har märkt av ens. Det är augusti nu och jag har femton dagar på mig. Lyckades dock få det uppdelat på fyra månader men vad gör det när man får ut inte ens 7.000 och har en hyra på fyra plus alla andra räkningar som tillkommer. Jo men heja 821:- i månaden ska jag slänga ut. Vad ska jag äta. Usch jag bryter igenom snart orkar inte kämpa mot allt och alla jämt. Min kropp är på uppphällningarnas upphällning. Allting bara växer i takt med tiden. Ju mer skulder ju fetare blir jag. Ju mer problem ju mer samlas allting runt på en massa äckliga ställen på min kropp och komplexen växer sig till allt mer oproponieliga bredder. Fast jag vet att jag egentligen ine behöver oroa mig över min vikt eller hälsa sätter jag ändå upp små mål för mig själv. Ett kilo den veckan, ett den och nästa och nästa. Jag känner igen symptomen från J men det kan inte hjälpas. Det är snart det enda jag kan kontrollera själv. Allt annat rinner mig ur händerna och jag orkar inte protestera. Jag följer den äckliga världen och bara glider med. Men innerst inne ekar det bara tomt av en susning som viskar: stopp stanna orkar inte!

Allt bara hopar sig och jag känner hur hjärtat bara slår fortare och fortare. Försöker slå bort det men det går inte det tuggar sig fast likt superlim på näthinnan. Det kan som inte räcka med att jag varje dag ska gå runt och känns mig otillräcklig på alla plan som finns över huvudtaget. I skolan, hemma, på jobbet, som hundägare, kompis, partner, syskon, faster you name it liksom. Finns inget jag känner mig nöjd eller tillfreds med nu. Kanske är mina egna krav men när jag inte kan åstadkomma något blir jag så fruktansvärt besviken på mig själv. Jag förtränger vad jag känner att jag ens överhuvudtaget känner. Ignorerar och låtsas att allt är som vanligt. Fast mitt hjärta egentligen blöder efter bekräftelse som inte verkar finnas någonstans.