måndag, augusti 19, 2013
Dåtid till nutid och tvärtom
Det hände något. Gick från kall till varm för att återgå till kall. Hårdare än sten. Osårbar. Du kommer aldrig komma åt mig. Inte ens om du försöker. Ingen kan någonsin komma åt mig som de gjorde de första fyra månaderna under högstadiet i sjuan. Tänk att det sitter i fortfarande nästan tjugo år senare. Se er inte som förlåtna. Men jag önskar för allt i hela världen att era barn slipper utsättas för det som ni utsatte mig för. Speciell och egen. Men det är sån jag är, den jag är. Även om jag i era ögon inte var lika mycket värd. Så ska ni veta att jag trots era hån överlevt. Och kommer överleva. Så egentliigen borde jag tacka er. Utan er hadejag aldrig fått insikten om att jag faktiskt har något mer än er. Ryggrad ochsjälvständighet. Något jag hoppas att era barn får, till skillnad från er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar