TVINGADES ut

Sovit typ hela dagen. Tror det var välbehövligt... Första gången på läääänge som jag sov djupt och flera timmar i sträck... Har nog ifall jag kan somna igen vänt något på dygnet...

Har haft fruktans tungt att andas och ringde till läkaren som tyckte jag skulle börja med cortisonkuren igen. Marion VÄGRADE som vanligt. Inte ska de tro att när jag väl fått bort vätskan ur kroppen så man känt sig som en flodhäst att jag utsätter mig för det igen !
¨Då får de till och med hellre lägga in mig. Fast det var iof det de också ville den andra saken jag vägrade... Men har det inte blivit bättre på nån timme så gissar jag att jag måste åka in vare sig jag vill det eller inte. Men ska jag jobba imorgon går det inte att ha såhär tungt att andas...

Varit hos Liza idag och snyltat på kaffe och mandariner sen for jag vidare till Johannanen och Lowis. Snuffat på bebis åh vad han luktar gott Lilla Lowe. Hos de snyltade jag på en buljongtärning och drack buljong så kroppen får lite salt och värme. Jag fryser jämt som vanligt.

Idag blev en bättre dag när jag TVINGADES ut. Hade aldrig tagit mig ut annars. Hade nog legat kvar i sängen än isåfall...

Jag vet att ni oroar er och jag önskar själv att det bara gick att trolla bort det dåliga men det går bara inte. Det finns kvar där likförbannat hur man än kämpar. Det är som att ju mer man kämpar emot det ju sämre blir det. Flyter man bara med så flyter man bara med helt enkelt.
Jag önskar att fler av er kunde förstå. Jag vet att ni bara vill väl men just nu så stjälper det bara istället för att hjälpa. Jag behöver en hand som visar mig och leder mig för att visa att det inte är farligt. Inte bara en röst som säger att jag måste. Jag vet att jag måste men jag orkar inte just nu. Behöver inte förmaningstal behöver någon som lyssnar utan att se ner på mig...
Blir rädd av mycket människor och jag vet att det inte låter som mig men jag är inte mig själv just nu. Jag är i en annan värld, en annan dimension. för friska Marion viftar bort problem med lillfingret och får de att inte existera längre. Nu kan hela världen rasa för att mjölken är slut i affären. Låter det som en frisk Marion?
Jag vet att det kanske är svårt at acceptera men det är bara sanningen. Jag klarar inte det här på egen hand. Jag behöver någon som stöttar mig och finns där oavsett vad. Som tror på mig och min styrka och inte blir rädd för mig när jag berättar vad som händer med mig och min kropp...
Det tar så fruktansvärt lång tid innan man törs fråga efter en hjälpande hand så om ni verkligen vill hjälpa så ta då min hand när jag ber om den för jag frågar inte flera gånger. Så mycket mod som det krävs för att tordas be om hjälp erkänna för sig själv att man berhöver hjälp. Det är ingen rolig känsla när självkontrollen är bortom sig själv

Jag vet gumman usch jag känner mig så ful vill inte att mina probem ska tynga dig. Jag vill att du ska ha världens tid nu och inte behöva oroa dig för mig. Det gör så ont att jag drar med mig så många andra i mitt fall ! Har insett nu att jag gör det och det känns som att det inte gör saken bättre. Men ändå så behöver jag er. Har aldrig varit i sån beroendeställning ssom jag är i just nu...

Nåväl blir som sagt kanske lasarettet inatt vi ser ju. Hoppas inte det. VILL inte det. Vill inte bli en flodhäst igen !

Johanna du var bra för mig idag. Du och Lowe ! Behövde få snuffa på ett hjärtegryn och få lite hopp.